Benskörhet

Osteoporos, eller benskörhet, är en sjukdom som kan bero på många olika orsaker. Det finns en tydlig ärftlig tendens, men man kan också reducera sjukdomen genom att undvika vissa saker.

Rökning ökar risken eftersom det bl.a. hämmar östrogen. Detta hormon är viktigt för skelettet. Koffein i kaffe, cola och te ökar också risken. Det samma gör också läkemedel mot epilepsi. Hormonetkortikosteroid (även kallat binjurebarkhormon) kan orsaka benskörhet. Alkohol är också ett problem.

Brist på motion är också en stor orsak. Skelettet behöver vikt och regelbunden stretching för att kunna behålla sin styrka. Sitter och ligger man för mycket kan det leda till avkalkning och styrketräning är därför mycket effektivt. Men mycket ansträngande och långvarig träning, till exempel tävlingsidrott, kan försämra produktionen av östrogen och därmed förorsaka avkalkning. En undersökning på fyra år har visat att man med hjälp av styrketräning samt tillskott av kalcium (kalciumcitrat) inte bara stoppar avkalkning av skelettet men även stärker det och uppnår bättre bentäthet. (Osteoporosis Int. 2005; 16: 2129-2141).

Syra-bas-balansen ska helst vara basisk. En försurning i kroppen med för mycket kött, fisk, ägg, mjölk, ost, vitt socker, spannmål, margarin, alkohol, kaffe, medicin, stress och tobak ökar risken för många sjukdomar, bl.a. osteoporos. Likaså reducerar man risken genom att hålla kroppen basisk. En basisk balans kan man bl.a. få med hjälp av grönsaker och frukt. Dessa innehåller en mängd vitaminer och mineraler, bl.a. kalium (ett slags salt) i rätt form.

För mycket raffinerat socker och läsk gör kroppen sur och leder till magnesiumbrist och därmed problem med skelettet. Läsk innehåller också mycket fosfor som ökar risken för avkalkning. Speciellt cola är ett problem. Tjejer som dricker mycket cola har fem gånger så hög risk för att drabbas av benfrakturer än dem som håller sig undan cola och annan läsk. Många unga äter allt för lite frukt och grönsaker, vilket flera undersökningar har visat. Det är viktigt att man som ung får i sig rikliga mängder kalk och att man sätter in kalk i «skelett-banken». Läsk och snabbmat, däremot, lurar skelettet för kalk.

Kött och mjölk


För mycket protein försurar kroppen och kroppens pH-värde sjunker. Därmed frigörs mer kalk från skelettet som utsöndras med urinen. Forskare från Cornell University, Kina och Oxford har kommit fram till att om intaget av kött minskas, reduceras också risken för avkalkning av skelettet. Deras analyser av kosten pekar på att ett ökat intag av protein från djur, inklusive protein från mjölkprodukter, bidrar med nästan full säkerhet till förlust av kalcium i skelettet. Däremot skyddar en kost med mycket grönsaker mot förlust av kalk i skelettet. Det är alltså inte bara mängden kalk i kosten som har betydelse men även balansen av kalk.

Det är mängden av protein från kött och mjölkprodukter som skapar problem. Får man för mycket av båda delar ökar risken och detta är fallet för majoriteten av befolkningen på norra halvklotet. Det vill säga att Skandinavien, Holland, Storbritannien, USA och Kanada har den högsta förekomsten av osteoporos, trots ett högt intag av kalk från kosten. Det är i stort sett endast i länder där man dricker mjölk det också finns benskörhet.

Det har inte bevisats att en vuxen människas intag av mjölkprodukter kan förebygga benfrakturer – tvärt emot. Stora studier i USA (Nurses Health Study) och i Australien har visat att mjölkdrickare har en ökad risk. Men det kan vara kombinationen av för mycket kött och mjölkprodukter som är problemet. När mjölk intas tillsammans med spannmål som innehåller en del fytin skapar det också problem. Detta binder kalk i tarmen så att det inte kan upptas.

Detta ökar risken för benskörhet


  • rökning
  • epilepsi-mediciner
  • alkohol
  • brist på motion
  • stress
  • protein från djur
  • mjölkprodukter

Hormonerna


Hormonbrist är en viktig orsak till benskörhet. Speciellt hormonet östrogen som det bildas mindre av hos kvinnor efter övergångsåldern. Det bildas fortfarande östrogen, men det sker i binjurebarken och i fettvävnaden, så överviktiga personer bildar mer östrogen än smala. Smala kvinnor som dessutom röker har särskilt stor risk för att drabbas osteoporos.

Smala kvinnor som dessutom röker har särskilt stor risk för att drabbas av osteoporos.

Mineralet bor stärker effekten av östrogen i kroppen. Tillskott av hormoner bör vara i form av bio-identiska hormoner, det vill säga hormoner som liknar hormoner hos människor. Stora ej sponsrade undersökningar visar att behandling med konstgjort framställda hormoner leder till en ökad risk för cancer, blodpropp och demens hos kvinnor efter övergångsåldern. Men rättar man upp hormonbalansen med bio-identiska hormoner, kan det vara mycket fördelaktigt. Hos män har brist på det manliga könshormonet testosteron en motsvarande roll.

En nedsatt mängd ämnesomsättningshormoner (för låg ämnesomsättning) är vanligt hos kvinnor över 60 år och enbart detta kan vara orsaken till osteoporos (Arch Intern Med 2000; 160: 526-34). För mycket kortikosteroid kan också leda till avkalkning av skelettet.

Andra brister


Brist på eller ett lågt innehåll av vitamin B12 i kroppen kan också leda till en ökad risk för benskörhet och benfrakturer. Forskning har visat att ett högt innehåll av aminosyran homocystein i blodet ökar risken för benfrakturer hos människor med benskörhet. Forskarna rekommenderar därför kosttillskott av folinsyra, vitamin B12 och B6 som kan sänka homocystein. De sammanfattar med att ett förhöjt innehåll av homocystein i blodet är en framträdande och oberoende riskfaktor för benfrakturer vid benskörhet hos äldre män och kvinnor. (Källa: N Engl J Med May 13, 2004; 350: 2033-41).

Bindväven är lika viktig för skelettets styrka. C-vitamin är essentiellt. Eftersom vi inte kan bilda detta vitamin själv, måste vi få det genom mat och kosttillskott.

Kosten


Kosten är mycket viktig och det är många faktorer som kan sänka risken för osteoporos. Flera växter och grönsaker producerar föregångare till hormoner i kroppen och grönsaker innehåller kalcium och kalium i en form som är mycket fördelaktig för kroppen. Undersökningar visar att kroppen kan uppta och utnyttja kalcium i vatten. Detta gäller speciellt så kallat «hårt vatten» som har en hög koncentration av kalcium.

En bra produktion av magsyra är nödvändigt för att uppta mineralerna från kosten, även kalcium. Det är därför viktigt att undvika läkemedel som upphäver syraproduktionen, så långt detta är möjligt. Det är också viktigt att undvika syraneutraliserande tabletter innan, under och efter måltiderna. Frösorten amarant, som kan köpas i hälsokostaffärer, innehåller mycket kalk.

Vitamin K2 är viktigt för upptaget av kalk och för att detta ska byggas in i skelettet.

För att kunna ta upp kalken från tarmarna är det viktigt att ha tillräckligt mycket vitamin D3. Många har brist på detta och det gäller speciellt de äldre och invandrare som täcker sig för solen. I Norden har nästan alla brist på D3 om vintern. Det reella behovet för naturligt vitamin D3 är minst 60-70 mikrogram, vilket är långt under en skadlig dos. Många behöver minst 100 mikrogram dagligen för att få ett tillräckligt högt innehåll i blodet. Magnesium är också viktigt för upptaget av kalk. Grönsaker och frukt innehåller mycket magnesium, som också är viktigt för att förhindra frigöring av kalcium från skelettet. Man ska aldrig inta kalcium utan att få ett tillräckligt tillskott av magnesium. Då ökar nämligen risken för förkalkning i kroppens mjuka vävnad, bl.a. i blodkärlen.
Styrketräning. Skelettet behöver vikt och regelbunden stretching för att kunna behålla sin styrka.
Vitamin K2 är också viktigt för skelettet och finns i grönsaker, speciellt gröna bladgrönsaker som kål och spenat. Dessutom bildar hälsosamma tarmbakterier (mjölksyrebakterier) detta vitamin. Vitamin K2 är viktigt för upptaget av kalk och för att detta ska byggas in i skelettet. Vid brist på detta vitamin kommer även kalken att avlagras i blodkärlen och dessutom i brosk. Man kan köpa naturligt K2, t.ex. EQ:s K2 Plus. Vitamin K2 är viktigare för skelettet än kalk. Andra viktiga ämnen för skelettet är kisel, bor, zink, mangan och koppar. Även livsviktiga fettsyror som t.ex. olivolja och nattljusolja påverkar skelettet. De livsviktiga fettsyrorna skyddar skelettet och hos äldre motverkar de tendensen att kalk från skelettet ska deponeras i vävnad och organ, samt i blodkärl.

Brist på essentiella fettsyror (EPA, GLA) leder till osteoporos tillsammans med ökad deponering av kalcium i njurar och blodkärl. De nyttiga fettsyrorna ger ett bättre upptag av kalcium från tarmarna, bl.a. genom att förbättra funktionen av vitamin D3. Det minskar förlusten av kalcium i urinen och gör att kalcium byggs in i skelettet, förbättrar benstyrkan och ökar produktionen av bindvävnad i skelettet. (Prog Lipid Res, 1997; 36(2-3): 131-151).

Vilken sorts kalk?


Grönsaker är vår viktigaste källa till lättupptagligt kalk, speciellt gröna grönsaker som broccoli och spenat. Det finns också kalk i bönor, frön, mandlar, nötter, spannmål, frukt, oliver, brännässla, maskros och i fisk. Man kan också ta kalktillskott från koraller, t.ex. Coral Calc eller kalktabletter med kalciumcitrat eller kalciumcitrat malat.

Det har under årens lopp rekommenderats att barn ska dricka mjölk för att stärka skelettet. Det visar sig nu att det kanske inte stämmer. Man har genomgått 37 vetenskapliga undersökningar som visar vilken effekt kalkintaget har på benstyrkan hos barn och unga. I 27 av dessa studier fanns det inget sammanhang mellan intag av mjölkprodukter eller innehåll av kalk i kosten och benhälsan. Av de resterande studierna upptäckte man att kalkintagets effekt på skelettet var minimal. Forskarna sammanfattar med att det finns få bevis för de nuvarande rekommendationerna om att äta mer mejeriprodukter för att stärka benhälsan hos barn och unga. (Pediatrics, 2005; 115: 736-43).

Detta förebygger benskörhet


  • motion
  • styrketräning
  • frukt och grönt
  • vitamin K, D3, C och B12
  • magnesium

Läkaren


Carsten Vagn-Hansen kommer från Danmark och har varit praktiserande läkare i 18 år, samt lektor och kursledare i Praktiserande Läkarnas Centraliserade Efterutbildning. Han var president för SIMG (det internationella sällskapet för allmänmedicin) 1979-82, har belönats med flera utmärkelser, bl.a. The International Nature Medicine Honorary Price, är författare av flera böcker inom hälsa och välbefinnande och har tidigare varit radiodoktor i Danmarks Radio och TV-doktor i DR TV.

Nu är han hälsokonsulent, föredragshållare, ”handelsresande i hälsa” och dessutom skribent i Eqology Magazine.

Du kan läsa mer på hans hemsida:

arrowRadiodoktoren.dk