Utökad komfortzon

Polarfarare Cecilie Skog trivs bra på klotets ytterpunkter


Text Kristin Folsland Olsen
Foto Kristin Folsland Olsen

Sedan Nansen försökte att nå Nordpolen 1895 och Amundsen hade en vällyckad expedition till Antarktis 1911, är det många som har drömt om att följa samma skidspor. En av dem är fjällklättrare och polarfarare Cecilie Skog. Eqology har pratat med Cecilie om vad skillnaden är mellan att gå till Nordpolen och Sydpolen.

Nordpolen vs. Sydpolen


– Den största skillnaden är att det händer mycket mer på Nordpolen än Sydpolen, berättar Cecilie.
– Hela världen är i rörelse. Det är isrännor som öppnar och stänger sig, du ser spår efter isbjörnar och sälar som ligger på isen. Det är generellt mycket mer yttre stimulans när du åker skidor på Norra ishavet. På väg till Sydpolen däremot, är det oändligt vitt och det sker ingenting. Allt som sker, sker i ditt eget huvud.
– Blir du uttråkad?
– Ja, jag blir det alltså, ibland. Men det är ju inte de minnena man har kvar efteråt. Men det kunde ske att jag såg på klockan och då hade jag bara åkt skidor i 12 minuter och så var det oändligt långt kvar av det passet. Om du börja tänka så måste du bara sluta och börja tänka positivt. Annars blir det outhärdligt. Och det ska ju vara en fin upplevelse.

1800 kilometer


Ja, precis, det ska ju vara en fin upplevelse att åka skidor! Oavsett om skidturen är kort eller lång. Cecilies skidturer är lite längre än vad man normalt brukar åka. På väg till Nordpolen 2006 tog det 49 dagar för Cecilie och hennes team. När hon 2009 var på Antarktis, nöjde hon sig inte med att «bara» gå till Sydpolen. Tillsammans med Ryan Waters korsade hon också den antarktiska kontinenten. De två tillbringade 71 dagar på den 1800 km långa resan. Cecilie hade dessutom varit på Sydpolen en gång tidigare, 2005. Sommaren 2011 försökte Cecilie paddla till Nordpolen med Rune Gjeldnes. Duon var tvungen att avbryta resan efter 13 dagar på grund av de svåra förhållandena. Det var för mycket is för att paddla, men för lite is för att åka skidor.

Tid till att tänka


– Vad tänker du på när går och drar en 130 kg tung pulka efter dig timme efter timme?
– Jag tänker på massa saker! Jag får ordna upp inne i huvudet. Få tänkt igenom alla tankar ordentligt. Jag tänker t.ex. på min konfirmation i flera dagar, vilka som var gäster och sådant. Man har mycket tid till att tänka på saker man annars inte skulle tänka på.
Cecilie berättar också att hon tänker på saker som har hänt tidigare och att hon drömmer om framtiden.
– Men några gånger bestämmer jag mig för att nu ska jag vara här och bara titta på det fina, men så glider tankarna iväg och så kommer vinden och blåser bort de tankarna. Några gånger är det otroligt irriterande att inte klara av att hålla kvar de tankar du vill tänka.

Favoritpolen


Eftersom Cecilie har så bra erfarenhet av både Nordpolen och Sydpolen undrar vi om hon kan peka ut en favoritpol.
– Ja, Nordpolen, säger Cecilie direkt innan hon fortsätter:
– Nordpolen är speciellt och upplevelserna därifrån är starka. Jag levde väldigt intensivt när jag var där. Omgivningarna kräver att du måste vara närvarande. På Antarktis drömmer man sig fram och tillbaka. Du går där som en zombie.

Det var det ögonblicket jag verkligen förstod att vi faktiskt befann oss på havet.

– Vad är mest krävande, att gå till Nordpolen eller Sydpolen?
– Nordpolen, utan tvekan. För att komma fram måste vi jobba stenhårt varje timme. Det är mycket mer osäkert om vi kommer fram eller inte. Det är både fysiskt och mentalt mer krävande.
– Är det samma rutiner eller finns det skillnader?
– Det är stora skillnader. I Antarktis följde vi nästan en militärregim. Vi gick i 45 minuter och hade 5 min rast. Så vi gick i 45 minuter och hade 10 min rast. Om och om igen. På Nordpolen använde vi inte klocka på samma sätt. Vi träffade på så många naturliga hinder hela vägen, så som stora fåror eller packis. Det var mer att vi tog raster där det fanns ett naturligt stopp.

Vardagsliv


För att förstå hur det faktiskt är att befinna sig vid världens ytterpunkter lite bättre, ber vi Cecilie berätta om en speciell upplevelse från båda polerna.
– På vägen över Antarktis var det definitivt mötet med Axel Heibergbreen som är det starkaste minnet. Det var så enormt, stort, brett. Jag kände mig pytteliten. Det var otroligt vacker, med massor av berg som dök upp överallt, och glaciärer som kom ner.
– Och Nordpolen?
– Det var det ögonblicket jag verkligen förstod att vi faktiskt befann oss på havet. När vi mötte den första isfåran. Vi kände fåran långt innan vi såg den. Plötsligt var vi iskalla på grund av fukt, det låg frost överallt. Det var en annan kyla på Nordpolen, en kyla som kryper in i ryggraden. Jag stod där och visste att nu ska vi ta oss över detta vatten.
– Var det läskigt?
– Ja, det var det. Men så blev ju det också vardag, avslutar Cecilie med ett leende.

Fakta


  • Sydpolen ligger i Antarktis som är land täckt av is.
  • På Nordpolen finns det ingen fast grund, bara is som flyter på havet.
  • Arktis består ändå av mer än bara is. Runt Nordpolen finns landmassor som tillhör Canada, USA, Ryssland, Grönland och Norge. I flera av dissa områdena lever ursprungsbefolkningen.
  • I Antarktis finns det ingen ursprungsbefolkning, men forskare bor här under korta perioder. Antarktis är ett internationellt område.